Majbrasor i låren

Upp 05.40 för andra dagen i rad denna helg. Vad är det man egentligen håller på med? Sover alldeles för lite under veckorna och så låter man sig jagas upp ur sängen ännu tidigare på helgerna. Den här gången var det för att vi skulle åka till Danmark och tävla och starten skulle gå 09:32. Jens hämtade upp mig och sedan körde vi förbi Staffanstorp och plockade upp Andreas och Robin. Ytterligare tre Lunedianer körde i en annan bil. Kul att så många hänger med på tävlingar. Gjorde att vi var 6 st som startade i klass C (Robin, Christian FH, Andreas, Johan L, jag och Jens som gjorde tävlingsdebut) och Per J i klass B.

Jag hade sett en karta och banprofil av banan och visste att det skulle vara fyra backar per varv, men hade inte koll på hur utslagsgivande de skulle vara. När vi närmade oss Tølløse och körde två av backarna på banan för att komma till startplatsen insåg jag att det här kommer bli tufft. Backarna var brantare än vad jag trodde. Det här kommer bli roligt, tänkte jag, och utslagsgivande, och jäkligt jobbigt.

En stund senare stod jag i startfållan ouppvärmd, men det brukar finnas tillfälle till uppvärmning under första varvet. En farthöjning och sedan lite vila i klungan så är uppvärmningen gjord.  Det var därför jag redan på den första kilometern tog upp jakten på två killar som kommit loss. Gasade på i en minut, men insåg att det inte skulle leda någon vart, så jag lät klungan sluka upp mig igen. Nu var jag uppvärmd och behövde bara återhämta mig lite, men så blev det inte riktigt.  Gick med i ytterligare en attack som inte heller den bar frukt, men ville vara med ändå för att visa att Lunedi blir att räkna med idag. Nu fick jag intala mig själv att ta det lugnt en stund och hittade en bra placering i mitten av klungan. Fick återhämta mig några minuter och sedan passade jag på att avancera framåt i den första backen, som kommer efter knappt halva det 18km långa varvet.

I backe nummer tre så var det dags igen. Jag hängde på en annan cyklist som gjorde en attack och plötsligt hade vi två en lucka till klungan. Vi körde på, men inte överdrivet fort för att möjliggöra så att fler skulle kunna ansluta. Att bara vara två är helt meningslöst....Det funkade, två till anslut och sedan ytterligare två. Nu var vi sex i täten och fick en 10 sekunder stor lucka till klungan. Klungan ville inte riktigt släppa iväg oss och strax efter första varvningen var vi inhämtade. Sedan gick det lugnt ett tag och jag hade börjat få koll på vilka lag som man fick se upp med. Framför allt var FBL som hade många cyklister med i fältet och så gällde det att ha koll på det andra skånska laget, Team Acriplan.

Dagens höjdprofil. Även om högsta punkten på banan är på ynka 53 meter så kan det blie många höjdmeter.

Första backen på andra varvet gick lugnt, men i andra kom en rejäl fartökning. Jag låg långt framme och såg att några farliga cyklister kom loss gick jag med i attacken. När sedan klubbkompisen Johan svepte förbi mig så insåg jag att den här utbrytningen kunde bli avgörande. Efter toppen på backen hade utbrytningen tagit form och vi var 10 cyklister varav tre från Lunedi eftersom Andreas också hade lyckats gå med.  Även Team Acriplan var representerade genom Andreas Thell och FBL hade två cyklister med. En grupp med starka cyklister visade det sig, men samarbetet fungerade inte optimalt, vilket gjorde att klungan inte var långt bakom. Vid varvning efter två varv var klungan ca 15 sekunder efter, men efter det försvann den ur synhåll. Däremot blev jag förvånad när vi halvvägs in på tredje varvet fick sällskap av ytterligare 5 cyklister, varav 4 från FBL. Det betydde att det var 6 i tätgruppen och borde ta ansvar för att hålla klungan på avstånd. Men, farten stannade av då ingen ville ta ansvar. Jag blev lite orolig för att klungan skulle komma ikapp oss och tog lite ansvar för att farten skulle hållas uppe, men såg samtidigt till att få vila lite. Det hade gått åt en hel del energi att få till den här utbrytningen.

Ut på fjärde av de sex varven var nu klungan på betryggande avstånd och samarbetet i 15-mannagruppen började ta sig. Det visade sig att det inte längre fanns någon klunga kvar att tala om. Den tuffa banan hade splittrat klungan i småbitar, så nu var klungan inte längre något hot.  I täten var det lite känsla av lugnet före stormen. Farten var inte speciellt hög, men det kom att ändra på sig. I den andra backen på fjärde varvet kom de första attackerna i täten. Vinden låg på från höger så där gällde det att inte släppa en meter på framförvarande cyklister. Jag lyckades gå med i den backen, det gjorde även alla andra utrbytarkollegor. Även i nästa backe attackerades det av cyklister från FBL och de första offren skördades. Nu var vi nere på 10 man i täten och alla tre Lunedianer var med, men i attackerna i sista backen på varv fyra fick Andreas och en till släppa.

Med två varv kvar var vi åtta cyklister kvar i täten, jag och Johan från Lunedi, Thell från Acriplan, en från Lyngby, en från ABC och tre från FBL. Första backen gick lugnt , men sedan avlöste attackerna varandra igen. Det var nu majbrasorna tändes, en i vardera av mina lår. Jag fick gå på mörkrött för att hänga med i attackerna och låren skrek av smärta. I sista backen på varvet var det motvind och det var riktigt kämpigt att täppa till luckan till de i täten. Backen planade ut lite mitt på och när sedan farten höjdes igen i sista branten fick jag ge mig. Johan var stark och gick förbi mig och lyckades ansluta till tättrion som hade fått en lucka. Jag orkade däremot inte höja farten utan bildade istället en jagandes trio tillsammans med Thell och cyklisten från ABC. Även om vi hade Johan längst fram ansåg jag inte att vi skulle försämra våra chanser genom att jag ikapp de där framme, så jag gjorde vad jag kunde för att jaga, men vi orkade inte hålla samma höga fart dom tätkvartetten. Avståndet ökade och jag fick sikta in mig på att inte fler skulle komma ikapp oss bakifrån och att vinna spurten i vår trio. Killen från ABC var inte till så mycket hjälp i jakten, så honom ville jag i alla fall slå.

Känslan i låren

Så in i sista backen på sista varvet, knappt en kilometer före mål, såg jag till att ha läget under kontroll. Vi kom ikapp en avhängd grupp från H40 som också hade målgång. För at t de inte skulle ställa till det i vår spurt om femteplatsen gick jag upp i tät och höll lagom hög fart. Då attackerade ABC-cyklisten, men jag var snabbt in på hans hjul och tog sedan täten igen. Uppe på krönet höjde en H40-cyklist farten och jag tog hans rygg. Med 100 meter kvar gick jag ut och drog igång spurten. Lyckades få en lucka och passerade samtidigt en av FBL-cyklisterna som hade fått släppa tätkvartetten. På mållinjen var de andra när att passera mig men jag tog hem spurten och därmed en fjärdeplats i tävlingen. Riktigt nöjd med det får jag vara. Johan, lika start och kylig som vanligt, knep en andraplats och Andreas kom in på en 10:e. Lunedi gjorde en riktigt bra tävling. Även Robin och Jens rullade i mål på bra placeringar, men tyvärr fick Christian bryta pga punktering på första varvet.

Kan summera tävlingen med följande ord. Rolig och tuff. Banan var helt i min smak med mycket backar och fina vägar som bjuder in till offensiv körning. En kul och positiv erfarenhet från min första tävling i Danmark. Kan nog bli fler...100 danska kronor rikare blev jag också. Hade räckt till 20 öl i serveringen vid tävlingssekretariatet. Att  hitta öl i utbudet i kiosken på en cykeltävling på en söndag i Danmark borde jag kanske inte bli förvånad över. Det var i alla fall det närmaste alkohol jag kom den här Valborgsmässoaftonen. Inget riktigt majbål fick jag se, men fick känna dem i låren istället. Inte fy skam det heller.