Västgötaloppet - Avslutning på Långloppscupen

Inför sista deltävlingen i 2016 års MTB Mitsibushi Challange (aka Långloppscupen) låg jag med slagläge på en tredejeplats i cupen för H30-klassen. Ett par av cyklisterna som jag konkurrerade med kom inte till start, så jag hade egentligen bara en cyklist att köra emot. Det var Joel Karlsson från Bålsta CK. Samma Joel som jag spurtslog på Bockstensturen. Det var riktigt jämt mellan oss i cupen, så oavsett placering skulle den som kom först i mål av oss knipa tredjeplatsen i cupen.

Efter avlämning av barnen och övernattning hos svärföräldrarna i Laholm gick jag upp tidigt för att sedan köra de 18 milen till Ulricehamn. Jag ville komma iväg i god tid så att jag skulle hinna placera ut min langningspinnar utmed banan, hämta nummerlappen, byta om och sedan cykla ner till starten innan startfållan öppnade kl 10. Eftersom jag letade efter min plånbok i typ 20 minuter kom jag iväg lite sent från Laholm, så jag hann inte till starten när fållorna öppnades. Kom väl 5-10 minuter för sent, men det var ganska lugnt. La cykeln i tredje led i i min startfålla och kunde klämma mig förbi och stod sedan längst fram i fålla två när starfållorna slogs ihop några minuter innan start.

Tyvärr hann jag inte med någon uppvärmning den här gången heller, vilket är en nackdel när den 78km långa banan börjar med en stigning på 150 höjdmeter. De som står i fålla ett kan värma upp fram till 10 minuter före start utan att riskera att hamna för långt bak i starten. Lite olika förutsättningar, men det är bara att gilla läget när man inte lyckats kvala in till starfålla 1.

Efter stämningsfull nationalsång i härligt cykelväder (ca 19+ och sol) gick startskottet. De första kilometerna gick på asfalt från centrala Ulricehamn upp mot idrottsanläggningen Lassalyckan. Även om det var masterstart gick det fort redan från början, i alla fall för mig som försökte avancera framåt i den utdragna klungan. Jag tog mig framåt och tyckte jag hade läget under kontroll. Farten var hög i backen och det började bli svårt att plocka placeringar. Fältet hade spruckit upp rejält bakom mig och även framför mig bildades det luckor. Jag såg det alldeles för sent och orkade inte gå ikapp tätgruppen utan fick förlita mig på att gruppen jag låg i var stark nog för att kunna köra snabbt och komma ikapp cyklister framför.

Starten. Tror det är min vita hjälm som syns ganska långt uppe till höger mellan en grön och en röd hjälm.

Vi svängde av asfaltvägen och ut på grus- och skogsvägarna som skulle leda oss bort till Lassalyckan och första varvningen efter 8km. Det var ganska lättåkt, men det gick tyvärr ganska långsamt i vår grupp. Jag försökte komma fram och höja farten, men fick ingen hjälp. In mot varvningen såg jag att en stor grupp hade anslutit bakifrån och insåg också att det hade blivit ett stort avstånd framåt, där många av de jag ville köra lika fort som låg, bland annat Mattias Israelssson (ledaren i H30-cupen) och Alex Lapajne. Då hade jag ingen koll på var övriga H30-cyklister befann sig så mitt mål var att köra så fort som möjligt för att plocka in på de som eventuellt låg framför.

Efter varvningen kom vi ut på de första stigarna runt Lassalyckan. Riktigt roliga och fartfyllda stigar som var lagom tekniska. Banan i övrigt var också riktigt rolig. Omväxlande och fartfylld. Många höjdmeter trots väldigt få grusvägsklättringar (som inte är min styrka). Jag gillade banan riktigt mycket. Jag la mig långt fram i klungan som jag visste skulle spricka upp på stigarna. Efter ett tag gick jag fram i täten och gasade på rejält. När vi så småningom kom ut på lite mer lättkörd terräng kunde jag vända mig om och såg att det bara var 4-5 cyklister kvar. Det var bland andra Joel från Bålsta och en H30-cyklist till samt norrmannen Vidar Mehl, som var top 10 på Cykelvasan i år. Det var omöjligt att få fram Joel att dra. Han låg som en igel på mig hela tiden och ödslade ingen onödig energi på att hålla fart i gruppen. Jag ville dock inte bara sikta in mig på sammanställningen i cupen utan ville ha en bra placering i loppet, så jag fortsatte hålla tempo så att vi skulle plocka in på grupper framför oss. Jag fick god hjälp av norrmannen som var riktigt stark på det lite mer lättåkta partierna.

Täten på en av de härliga stigarna kring Lassalyckan

Efter ett tag såg vi oss en liten klunga framför oss och vi fortsatte att bomba på. Efter knappt en timmes körning var vi ikapp klungan på 4-5 cyklister, däribland Alex och Mathias och en till H30-cyklist, nämligen Tobias Evertsson. Nu kändes det ganska hoppfullt igen och jag insåg att vi låg ganska bra till. Trodde vi hade max en H30-cyklist framför oss, så nu handlade det inte bara om fighten mellan mig och Joel om tredjeplatsen i cupen, utan också om riktigt bra placering i deltävlingen.

Västgötaloppets nya bana bjöd på fina miljöer och många härliga stigar

Nu var vi 8-9 starka cyklister som skulle kunna hjälpas åt för att köra ikapp ännu fler framför oss. Men ganska snart kom vi till en brant grusvägsbacke där gruppen drogs ut och det blev lite luckor. Jag tappade till de längst fram och fick sedan jaga ikapp. Vi var återsamlade när vi skulle svänga in på en stig. Jag låg som fyra eller femma när jag kom fel i svängen och gick omkull. Det var i låg fart, så det var ingen fara, men det blev en liten lucka framför mig och jag tappade även någon placering innan jag var  uppe på cykeln igen. Det gick nedför på en slingrig stig och luckan växte framåt. Jag lyckades inte ta mig förbi cyklisten framför innan vi var ute på grusvägen igen. Då var luckan ganska stor och jag började känna mig trött efter grusvägsbacken och kunde inte täppa igen luckan. De två grupperna som nyss hades slagits ihop hade åter splittrats till två, men i andra konstellationer. I den främre låg nu Mattias I, norrmannen och Stefan Hellman (vinnaren i H40-cupen) och i den bakre hade jag sällskap av Alex, Joel och Tobias.

Tätgruppen vid Bergtäkten efter ca 1h cykling. En av många korta uppförsbackar. Denna var på grus annars var det många höjdmeter som avverkades på stig :)

Det var ingen direkt dragvilja i min grupp, så vi tappade mycket på de framför. In mot varvningen på Lassalyckan efter knappt halva loppet hade luckan växt till över minuten och jag såg att en grupp var på väg ikapp oss bakifrån. På stigarna runt Lassalyckan höll jag så högt tempo jag kunde, men så fort vi kom ut på lite mer lättåkt terräng gick det långsammare och de bakom kunde närma sig. Efter knappt 2 timmars cykling var de ikapp och nu gällde det att vara taktiskt. Anledningen till att jag hade hållit hög fart på stigarna var för att försöka skaka av mig Joel och om jag inte lyckas så ska han i alla fall få slita. På grusvägarna låg han bara bakom så där var det svårt att trötta ut honom. Jag hade än så länge inte fått någon större lucka på Joel, men nu när det kom ikapp cyklister så kanske det skulle kunna gå.

Det var starka och snabba cyklister som kom ikapp, bland annat Mattias Lundqvist och Jerry Olsson i H40 samt Stefan Methander och Rolf Svensson som gjorde upp om topp 2 i H50-klassen, Mattias L verkade pigg och gick upp i tät på ett tungt stigparti. Jag såg chansen och hängde på. Jag fick slita ordentligt för att hänga med, men såg att det blivit en lucka bakåt. Joel jagade vilt bakom och luckan blev aldrig så stor så att vi skulle kunna köra i från för gott. Ute på grusvägen samlades vi ihop igen. Jag var ändå hoppfull om att den här typen av attacker skulle kunna funka och att jag tillsammans med någon av de nya i vår grupp skulle kunna rycka ifrån Joel.

Rolf Svensson, Jerry och en hel del goa barn som delar ut dryck vid en av depåerna. Underbart med sådant engageman från barnen i arrangörsföreningen.

Efter en liten svacka på andra timmen, så kände jag mig nu stark igen. Det var lite krampkänning då och då i låren, men inget allvarligt. Min grupp höll nu ganska högt tempo trots att det var lite taktik inblandat. I gruppen gjorde vi upp om pallplaceringar i såväl H30 som H40 samt om segern i H50. Jag blev lite mer avvaktande och lät de andra stå för dragjobbet på grusvägarna, men höll mig långt framme på stigarna. När vi passerat det andra bergspriset med knappt två mil kvar hade jag längre inte några backar att frukta. Nu kunde jag gasa på ordentligt utan att riskera att bli för trött och bli frånåkt i någon backe. Jag tog täten så fort vi skulle in på en lite mer teknisk stig. Jag gav järnet i förhoppning om att det skulle bli en lucka till Joel och helst att jag skulle få med mig någon som kunde hjälpa till med dragjobbet på grusvägarna. Det funkade inte första gången, inte heller andra gången eller tredje, även om det blev en lite större lucka vid något tillfälle. Joel var som en igel på mig hela tiden och så fort det blev en lucka jagade han ikapp mig.

Nu var det inte många kilometer kvar och vi hade kommit ut på grusvägar och skogsvägar igen. Jag visste inte alls hur banan in mot mål såg ut, men trodde att vi inte skulle ha några krävande stigar kvar. Därför siktade jag in mig på att spara lite krut till spurten och la mig nu sist i gruppen som hade blivit mindre. Det var bara det två H50-cyklisterna kvar, Jerry, Joel och jag. Det gick ganska fort och jag var nöjd med att kunna återhämta mig lite inför spurten. Kände att jag var starkast och borde kunna spurta mig förbi Joel och knipa tredjeplatsen i cupen. Var ganska säker på det, men då visste jag inte att det återstod en slingrig stig med ett par kilometer kvar. De två H50-cyklisterna tog täten med Joel tätt bakom. Jerry låg mellan mig och Joel, men det var inget jag oroade mig för. Inte förrän vi kom ikapp en elit-cyklist som hade kroknat rejält. Det var smalt och knixigt och svårt att passera. De tre främsta inklusive Joel tog sig förbi, men Jerry hade det svårare att klämma sig förbi med en trasig dämpare. Luckan fram till Joel växte och det tog ett tag innan jag lyckades klämma mig förbi både Jerry och elitcyklisten. Det var i slutet på stigen och nu återstod knappa kilometern på grusväg. Jag gav allt för att jaga ikapp Joel, som hade två bra ryggar att gå på. Jag närmade mig lite, men det gjorde även mållinjen. Lite för snabbt, för jag hann aldrig ikapp utan rullade över mållinjen några sekunder efter Joel.

Därmed missade jag tredjeplatsen i cupen och även pallen på tävlingen. Mattias Isrealsson var ju också framför oss och han hade i sin tur en överlägsen Johan Hellman framför sig. Jag blev alltså fyra både på tävlingen och i cupen. Jag var mycket besviken över det resultatet. Kände ju att jag hade läget under kontroll och att jag var starkast. Tråkigt att det skulle avgöras på att vi kom ikapp en trött cyklist som inte kunde lämna plats åt de som som gjorde upp om pallplaceringar. Får ändå gratulera Joel som gjorde en taktiskt fulländad insats och i övrigt en stark insats. Även om jag inte är nöjd med resultatet får jag ändå vara nöjd med min prestation. Jag lyckades förvisso inte att gå med täten i startbacken och klantade till det med en vurpa i ett avgörande skede, men annars är jag nöjd. Jag kände mig stark för det mesta och körde riktigt bra på stigarna. Ännu ett kvitto på att jag har farten, tekniken och framför allt uthålligheten för att kunna vara med och slåss om pallplatserna i veteranklasserna.

Pallen för H30-klassen på Västgötaloppet. Där borde jag stått och sett glad ut.