Det är nu 3 dagar efter Långa Lugnet och jag
känner mig fortfarande sliten i benen. Har funderat mycket på varför den slitna
känslan sitter i så länge och kan rada upp en mängd möjliga orsaker;
·
Dålig kolhydratladdning inför tävlingen
·
Krampkänningar redan efter halva loppet
·
Drack för lite under tävlingen
·
Har druckit alldeles för lite efter tävlingen
och dagarna efter
·
Körde över min kapacitet första timmen och fick
slita ont för det
Hur som helst tänkte jag i alla fall ta tag i
vätskeintaget och dricka mycket idag och så ska jag se till att ladda
ordentligt med allt möjligt inför nästa långlopp, troligen Lida Loop.
Hur gick det då i Falun på Långa Lugnet?
Kom sent in i startfålla nummer 2 vid starten. Stod
i tredje led, men lyckades avancera riktigt bra i gräsbacken och fortsatte
plocka placeringar ute på asfalten. Var riktigt nöjd med starten. Efter 10-15
minuter ligger jag ganska långt fram i det som var tätklungan just då. Runt
omkring mig hade jag cyklister som jag ville tampas om placeringarna med idag.
Nu hade jag gett mig rätt förutsättningar för att kunna göra ett bra resultat. På
Billingeracet var jag aldrig riktigt med i matchen om de riktigt bra
placeringarna då jag inte lyckades avancera så mycket i starten som jag borde
ha gjort. Nu låg jag där jag ville och visst gick det fort och pulsen var hög,
men jag hade det under kontroll.
Efter ett tag på grusvägarna i början spricker det
upp i fältet och man blir orolig för att man missar tåget, men det tåget gick
nog ändå för snabbt för mig. Jag ligger kvar i min grupp och ser att det är
många starka cyklister och låter andra stå för dragjobbet. Hamnar dock lite för
långt bak i gruppen. Efter en knapp halvtimme passerar vi en chikan följt av
ett annat knixigt parti och gruppen blir rejält utdragen. På den efterföljande
stigen går det fort där framme och det uppstår luckor framför mig. Åter ute på
grusvägen kan jag inte göra något åt luckan fram. Kedjan kuggar över på de två
minsta kransarna där bak så fort jag tar i, vilket gör det svårt att gasa på
ordentligt på grusvägarna. Även om kedjan funkat klanderfritt hade jag nog ändå
inte orkat täppa luckan själv, men det är riktigt tråkigt att åter cykla med en
cykel som inte går som jag vill. Långa lugnet består av många meter krävande
stig och mycket backar. Mycket av nerförskörningen sker på grusvägar och då är
det ju ganska bra om man har växlar som låter en köra fort på de partierna. Tyckte
ändå inte att de mekaniska problemen påverkade min fart så mycket. Det var bara
trist att inte kunna trycka på när och om jag ville.
Efter att min stora grupp spruckit upp hamnade
jag i en lite mindre grupp. Fortfarande med starka cyklister som ofta hamnar högt
upp i resultatlistorna. En stark cyklist saknades och det var min reskamrat,
Mattias, som är i grym form och såg till att ligga långt framme när det sprack
av. Mattias följde upp sin tredjeplats i H30 från Billingeracet med en
andraplats i Långa Lugnet. Grymt imponerande och riktigt starkt kört. Jag hade
förhoppningar om att kunna tampas med Mattias på Långa Lugnet, men han var för
stark för mig idag. Istället fick jag tampas med andra H30-cyklister. Hade dock
inte så bra koll på hur många som var framför mig, men jag antog att jag låg
fortsatt bra till. Nu närmade vi oss varvningen och det kändes som backe efter
backe avlöste varandra och jag fick kämpa ordentligt för att hänga med. I sista
stigningen upp mot hoppbacken tappade jag kontakten med täten i gruppen och in
på den nya handbyggda downhill-stigen Gamla Mormor hamnade jag bakom en
H40-cyklist som tyvärr var alldeles försiktig. Luckan framåt växte och det tog
lång tid innan jag kunde passera cyklisten. In på stadion var gruppen demolerad
och först någon kilometers jakt in på loop två som var vi samlade igen.
Jakten tog på mina krafter och i backarna i
början av andra loopen stumnade jag rejält. Efter det var det bara kamp.
Gruppen som jag låg i splittrades åter upp och jag hade ingen chans att gå med
de längst fram. Jag hade svårt att hänga med någon överhuvudtaget. Vissa
partier på loop 2 var riktigt jobbiga. Jag gjorde också några misstag, körde
omkull en gång och tappade kontakten med min grupp. Hade sedan enorma problem i
den leriga backen på kalhygget. Där fastnade jag i en lerpöl och fick kliva av
cykeln. Tappade ytterligare cyklister där och fick cykla ensam nästan hela
vägen till mål sedan. Det blev ändå spurt på slutet. En H30-cyklist närmade sig
på slutet, men jag lyckades skapa en lucka i nerförskörningen mot stadion. Väl
nere på stadion plockade han in meter för meter och när jag knappt tog mig
uppför baken i hästskon krympte avståndet snabbt. Jag kunde ändå hålla undan och
gick in på en 7:e plats i H30.
Det var 2 placeringar bättre än i Skövde och
startfältet var i stort sett detsamma bland top 10. Är nöjd med det, men är inte
nöjd med känslan. Fick slita ordentligt och kände mig aldrig stark. Det var nog
likadant för de flesta. Banan i Falun är tuff, riktigt tuff. Mycket backar och
få återhämtningstillfällen på andra halvan. Och så var det ju blött och
tungkört. Till nästa tävling hoppas jag på samma fina start som i Falun och
samma känsla i avslutningen på Billingeracet. Då kommer det gå riktig bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar